Stuck Rubber Baby

Jag skulle vilja hävda att Stuck Rubber Baby av Howard Cruse är ett bortglömt mästerverk, helt i klass med Art Spiegelmans Maus eller Marjane Satrapis Persepolis. Den har inte fått närmelsevis lika mycket uppmärksamhet som de senare böckerna, men den vore väl värd det.

Den utspelar sig i den djupaste amerikanska Södern under 60-talet, då medborgarrättsorganisationer började trötta på segregation och förtryck. Vi får följa Toland Polk, en ung, vit man som inte riktigt vet var han hör hemma. Han kommer in i radikala kretsar, där svarta och vita, homosexuella och straighta möts på lika villkor. Det är inget lätt val att skaffa sig såna vänner. På den tiden, på den platsen kunde sådana kontakter vara bokstavligt livsfarliga. Klanen, polisen, och de allestädes närvarande unga männen med sydstatsflaggan hängade i bilantennen gör livet surt för Poland och hans vänner.

Poland blir kär i Ginger, en ung radikal tjej som drömmer om att bli den nya Joan Baez. Samtidigt blir han långsamt varse om att han kanske inte är så heterosexuell som han skulle vilja vara. Rasmotsättningar och sexualitet är tunga ämnen, men Cruse lyckas hantera dem på ett lysande sätt.

Stuck Rubber Baby är en mångbottnad och tät berättelse av högsta kvalitet. Oerhört skickligt tecknad med otaliga detaljer. Den tar nästan lika lång tid att läsa som en vanlig bok. Cruse hade tänkt att det skulle ta två år att göra boken, det blev fyra. Under arbetets gång sålde han av orginalteckningarna för att kunna finansiera boken. Det finns fortfarande flera till salu. Jag kommer att köpa en inom kort.

Howard Cruse
Stuck Rubber Baby
Paradox Press, 1995
210 sidor